15 december - Lucka 15

Julens äventyr – del 1

Nu var det annandag jul nådens år 2003. Julafton hade vi klarat av med gröt och klappar tillsammans med son, sonhustru och svärfar. Juldagen gick i slöhetens tecken med morgonrock, pyjamas och tofflor. Hela dagen tillbringades liggande och gloende framför tv: n. Nu var det alltså annandag jul år 2003 och jag kände att jag behövde röra lite på mig innan jag fick sittfläsk av sysslolöshet.

Hade en tanke om att det skulle vara bra att skida ner från taket på huset vi bodde i.

Taket sluttar ju snett ut mot gatan och är slätt och fint klätt med plåt. Verkar perfekt som startbana för backhoppning som jag sett på tv. Värre var väl att jag skulle landa i övre Johanssons trädgård, men va sjutton… lite får man väl offra. Fördelen med det var att där skulle jag kunna få till en bra stoppsladd. Skidor hade min svärfar lämnat kvar i garaget och de skulle nog klara av några vådliga färder till innan de var utslitna.

Jacka… hrm… min mors gamla skidanorak från tidigt sextiotal fick duga… den röda slimmade med pälskantad huva. Vaselinsalva till kinderna fick jag låna från den snälla damen i huset bredvid. Min mans gamla ryggsäck från den tiden han var i det militära var perfekt att härbärgera chokladtermosen och apelsinerna i. Jag vet inte varför jag hade fått för mig att apelsiner var bra att ha. Har alltid tyckt att kalla apelsiner var hemska att skala utomhus i kylan och lika hemska att äta isande kalla. Men tror att jag sett i någon tv-reklam att man ska göra så. För att hitta byxor som skulle se ut som skidbyxor var jag tvungen att ta min mans gamla Helly Hansen-kalsonger som han sparat sedan Hedenhös tid eller något senare. Tur att han hade några storlekar mindre på den tiden så att de inte var så stora för mig. Nu satt de perfekt.

En stege var jag också tvungen att införskaffa för att kunna klättra upp på taket. Tiggde den av Lions i staden och ljög att jag behövde den för att rädda en katt i ett träd. Men inte fanns det någon katt i något träd… trots att jag fick lite dåligt samvete och letade efter en strandsatt katt i tre timmar.

Stegen behövde jag ha för att på något sätt komma mig upp på taket från baksidan av huset. Taket sluttade från baksidan till framsidan och jag kunde ju inte kliva upp taket från framsidan… då kunde ju vem som helst ha hindrat mig och tyckt att jag såg för vek eller rädd ut och inte borde vara på taket. De skulle bara ana vilken styrka mitt beslut hade och hur jag styrkt mig. Styrkan kom från den lilla söta flaska jag hittat på nedersta hyllan på Systembolaget. Expediten hade sagt att den skulle göra stora ting med den som drack upp innehållet. Jag kan inte annat än hålla med henne. Hon skulle bara veta hur rätt hon hade… den där expediten.

I mitt något yra tillstånd fick jag för mig att mitt hus och grannens hus på andra sidan allmänningen skulle ankras ihop för att det skulle bli säkrare för mig när jag skidade. Jag hade sett cirkusprogram på tv och visste att man ska ha skyddsnät när man är på höga höjder. I nyktert tillstånd skulle jag inte ens ha fått den tanken… Alltså joggade jag iväg till den helgöppna byggvaruaffären för att införskaffa rep och rejäla öglor att fästa mellan husen. Att jogga är faktiskt bra för konditionen, säger de som provat… men det var första gången jag provade och jag tyckte inte att det var särskilt bra. Man blev bara flåsig och trött och det inverkade menligt på utförandet av säkrandet av husen. I alla fall fick jag till sist till ett nätliknande skydd av rep kors och tvärs mellan husen och kunde med nöje se att det verkade hålla måttet.

Fortsättning i morgon...