9 december - Lucka 9 - Annadagen

Vinterlek med änglar

Så kommer då alltså vintern med slintande skidor, nyslipade skridskor och pulkor i alla de färger. Med vintern följer barn i vintergranna overaller och mössor. Även vuxna med dåliga kläder som gör att de snart ser blåmarmorerade ut i ansiktet, infinner sig i samma veva som vintern. För inte kan man väl klä sig som barnen, eller hur?

Jodå, man kan visst ta på sig så att man är varm och go, och sen ut och leka och busa i det mjuka vita som så vackert dalar ner från himmelens höjd.

Betänk att det bara är änglarna som skakar sina kuddar och har kuddkrig.

Emellanåt knäpper det till, kölden biter argt i kinderna och nyper olycksbådande i tår och fingrar. Då kan man, om man orkar böja på den köldstyva nacken, se en massa hål i det mörkblå taket högt ovan hjässan. De hålen har änglarna stuckit med kraftiga stoppnålar, så att evighetens lockande ljus lyser genom. Allt för att trösta oss…

Och fullmånen är änglarnas strålkastare, som de använder för att de är så nyfikna på oss och vad vi gör där nere i det oerhörda mörkret…

Men det säger du väl inte till någon annan? Det är en hemlis!

Har man tur så kan man en tyst och kall vinterkväll få höra det sköna frasande ljudet av änglavingar. Det är magiskt att få äran att höra änglavingarna. Och så oerhört vackert… som den vackraste musik som ingen ännu kunnat spela…

Men det är bara de mörka stjärnklara kvällar, då någon målat lite slarvigt med vit och grönaktig färg i breda drag på himlen, som änglarna är i farten. Då kan man höra det mäktiga vingsuset ganska bra.

Om man då smyger ut i mörkret, inte alldeles under gatlyktans sken utan lite mer diskret i halvmörkret vid sidan om gatlyktan, och vips, så kanske man ser ängeln också. Har man tur så!

Jag har haft tur… Har själv sett änglarna, och har hört dem gå genom huset ibland. Och har hört fraset från deras vingar om vinterkvällarna. Det är magiskt och jag vill uppleva det igen… och igen… det blir som en drog.

Det mest magiska man kan råka ut för är att bli smekt av en änglavinge över kinden…

Jag blev det, sent en mörk natt då stjärnorna gnistrade extra starkt… det var en mycket stor ängel med ljusa mjuka grå vingar… som smekte min kind ytterst försiktigt där jag ensam vandrade på snöig väg mot hemmet.

Då man blir smekt av en änglavinges omtanke förvandlas kroppen till stjärnstoft och efter det kan endast dricka… flytande stjärnor. Tur att det finns buteljerat.

Och min håg står nu endast till den mörka stjärnhimlen…

För evigt förlorad från det jordiska!