24 december - Lucka 24

23 december - Lucka 23

Tomten kör en röd gammal Volvo...

Jag såg det med egna ögon sent i eftermiddags.

Parkerade efter vägen vid kyrkan. Då kommer en röd gammal 240-Volvo körande. I bilen sitter en tomte! Nej, jag skojar inte. En livs levande tomte. Med luva, skägg och röda kläder. Och röd bil.

Kanske har tomten moderniserat sig... utvecklingen måste ju gå framåt även för tomtar. En viss läskfabrikants tomte har ju en hel långtradare... så varför ska inte den svenska tomten ha en röd gammal Volvo? Det säger ju sig självt att tomten ska ha en svensk bil. Och att det blev en äldre bil kan ju bero på att verkstadsnissarna har störst kunskap om dessa äldre bilar. Nissarna är ju ganska gamla själva. Don efter person kan man kanske kalla det. Hur gammal tomten är vet jag inte då jag inte stannade honom för att fråga.

Hade jag haft tankarna med mig och på plats så hade jag naturligtvis stannat tomten och önskat mig lite till saker. Sånt som jag glömt att skriva på min önskelista. För jag ska få massor med julklappar. Jag har ju varit snäll! Precis hela tiden har jag varit snäll. Att jag håller fingrarna i kors bakom ryggen ska ni ge sjutton i att skvallra om. Den som skvallrar får inga julklappar! Det ska jag personligen se till. Basta!

Så nu vet ni att tomten är på gång.

För nu är det ju nästan julafton!

22 december - Lucka 22

Doften av julskinka sprider sig över landet. Man kan nästan säga att den sprider sig som en löpeld. Jag har kommit på varför det luktar julskinka överallt.

Det är när tomten dunsar ner i öppna spisen som det luktar julskinka i husen. För alla vet ju att tomten kommer punktligt med julklapparna och stannar sina renar och vidhängande släde på taket till våra hus. Sedan knör han ner sig i skorstenen... för tomten är ju en fet man som oftast kommer genom skorstenen med våra julklappar.

Och vart leder skorstenen om inte till den öppna spisen?

Och vad använder man den öppna spisen till när det är vinter och kallt? Just det!

Och där ramlar den välgödde tomten ner rätt som det är - mitt i glöden - gissa då vad det luktar i huset. Jo, julskinka!

Det är inte alls den där grisarumpan som steks i ugnen eller kokas uppe på spisen som luktar juleskinka. Den luktar möjligen just grisaröv.

Dock funderar jag hur tomten klarar att ramla ner i så många öppna spisar och ändå ha lite rumpa kvar till det sista huset. Får en vision av grisen Särimner i snabbvariant...

21 december - Lucka 21

Snart e de jul… om julstress

Snart e de jul
de e välan kul

Har du ställt upp adventsstaken
pysslar du med julbaken
grisens eller brödet
det var frågan
lita till din intuition och skippa ödet
tänd lilla lågan
och inse
att de var de
som var meningen
och gnäll inte över julestressen och förseningen

Fram med pepparkakor, skinka och gröt
med mycken mandel i så hittar du en fru så söt
eller okej då, en man så söt

Upp med baken
hämta stearinljus-staken

Ugnsbaka steken
asch, där gick veken

Och den lysande lucia
har drabbats av TIA

Städa, städa, städa
varje tilja, varje bräda

Ingen rast, ingen ro
bara gno, inte sitta å glo

Klä gran
å se på fan
ljusen funka
vicken grunka

Handla julematen
fylla på faten

Ej hunnit packa julpaketen
lilla barnet hittat kaksmeten
du får noja
kacklar goja
hunden gnäller
katten skäller

Ingen rast och ingen ro
du önskar att du vore en ko

God Jul!

20 december - Lucka 20

Vinterns listigaste

När du ska lista dina käraste och viktigaste personer i ditt liv...

kommer du då ihåg att skriva upp dig själv på den listan?

Varför inte? Varför glömmer man alltid sig själv. För du är väl den viktigaste och käraste personen i ditt liv.

För utan dig behövde du ju inte de andra.

19 december - Lucka 19

Riv julgranen!

I en kommentar till mina ord om att tindra och glittra föreslår en viss gosse - nämner inga namn men han vet vem han är - att man ska riva sin julgran.

Det är grymt!

Precis lika grymt som grisen säger när den ska ligga på julbordet och käkas upp av frossande julfirare.

Riva sin julgran...

Det är nog med att kattfaen river julgranen.

Först river den med klorna. River i julgranskulor och glitter. Biter sedan nacken av den lilla tomten som hängde så snällt och spred lite trevnad. Käkar upp domherrarna i garn som satt i granen. Klättrar upp till toppen och smäller till toppstjärnan. Ler sitt inställsamma kattsmil när spillrorna ligger på golvet och någon trampar i dem. Hoppar ner ur granen så att mattan den stod på halkar iväg till mars ungefär.

Och som om det inte vore nog så tar kattfaen och dunsar in i granen igen och lyckas välta den. Att den stod kvar vid första attacken kan man bara tacka ljusslingan för. Men vid den sista knuffen slets sladden ur väggen och for rätt in i snoken på katten som nu lyser och blinkar med ögonen. Svansen ser ut att kunna användas till dammvippa när ljuset återvänder och alla dammråttor likaså.

Som grädde på moset kommer då hundarna skubbande för fulla muggar. De vill ha lite kontroll på situationen. Tror de i alla fall. Den kontroll de tar slutar också med förskräckelse. Katten som nu är upplyst i alla vinklar och vrår av ljusslingan ger dem varsin smäll så att de hamnar i juni någonstans. Med tassarna i vädret... och stela ögon.

Sist kommer matte... snubblar över hundarna som ligger inaktiverade i juni... bryter benet. Måste krypande ta sig vidare till kattfaen som nu inte vill lysa längre och vill avsluta den aktiviteten. Matte försöker krypande få tag på kattfaen men lyckas dåligt. Matte tar graneländet... eller det som finns kvar av den... och drämmer till katten över snoken. Katten stannar upp och matte kryper i racerfart fram till den och haffar den. Kopplar loss kattfaen ur strömförsörjningen och ljusslingan. Buntar ihop dess ben och surrar ihop käftarna så att den inte biter så jädrigt. Lindar julgransmattan runt det brutna benet och försöker sig på att städa upp eländet efter katten.

Annonserar ut katten och begraver hundarna. Förbannar och gråter. Hoppar på kryckor.

Undrar hur det kunde gå så snett?

Jag ville ju bara tindra med ögonen och ha lite julstämning...

Följ inga råd som denne arme julsaboterande gosse ger er... verkan av dessa råd är hemska.

18 december - Lucka 18

Idag rockar jag runt "christmas-trädet"... julgranen ska fram och kläs.

17 december - Lucka 17

Julens äventyr – del tre

Aj oj, skidspetsen hade fastnat i snörasskyddet på taket och jag hängde upp och ner från taket sittande fast i bara skorna och skidornas bindningar. Så länge nu bindningarna höll fast mig, vill säga. Vig som jag är tog jag ett rejält tag i takkanten, lossgjorde skidspetsarna ur snörasskyddet och svingade mig ner på altanen på framsidan av huset.

Nu var det bara att med friskt mod i barm ge sig upp för stegen på baksidan igen för att göra om företaget. Denna gång gick det bättre att ta sig upp på taket… övning ger färdighet sägs det ju. Väl uppe igen gjorde jag några graciösa gymnastiska övningar och spände sedan på mig skidorna. Grannen stirrade som besatt i fönstret och hans gardin svajade för varje andetag han tog. Man kunde inte missta si på att han stod där och glodde på mig. Återigen åkte jag i svindlande fart efter taket och tänkte att jag denna gång skulle komma ihåg att akta mig för snörasskyddet. Och det gjorde jag! Men min fart var för låg och jag hamnade på ändalykten i häcken på framsidan och det gjorde ont! Häcken var en sort som var stickig och hade spjutvassa elaka grenar. Min rumpa kändes som om jag satt på ett gäng strumpstickor. Det var inte skönt alls! Men jag hade inte en tanke på att ge upp mitt backhoppsåkande och ville inte ta mig till den rätta hoppbacken som låg en bra bit bort eftersom man inte kunde ta sig dit fågelvägen.

Utan att förfäras stretade jag uppför stegen igen och snörde återigen på mig skidorna. Grannen tittade nu helt ogenerat ut genom fönstret och ingen kunde ens längre tro att han gömde sig bakom gardinen. Det fanns inte ens längre en gardin i fönstret, den hade han i ivern att se mina bravader rivit ner. Jag låtsades inte om att jag hade sett hans gloende och kollade i luften med ett salivblött finger om det blåste. En svag vind kunde skönjas, men det skulle nog inte påverka min åkning. Jag tog ett djupt andetag, rensade hjärnan på tankar och störtade iväg på mitt livs åkning. Grannen skulle minsann få se att här fanns kapacitet till lite av varje. Färden över taket gick bra och jag susade fram i luften över takkanten, över den fasansfulla stickiga häcken och jag var mäkta stolt. Mitt i min framfärd med näsan i vädret kom en plötsligt sidvind. Den sidvinden gjorde att jag hamnade helt oförväntat snöpligt i armarna på en man som väntade i busskuren snett framför vårt hus.

Bara sekunderna efter kom bussen och jag var tvungen att i flygande fläng lösgöra mig från mannen, knäppa av mig skidorna, samla ihop stavarna och mig själv och kliva ombord. För hade jag befunnit mig kravlande i busskuren tillsammans med en man så ansåg nog chauffören att jag hade tänkt åka buss också. När jag sjönk ner på bussätet såg jag den stirrande grannen hängande halvvägs utanför sitt fönster. Han glodde på bussen och skrattande så att hans löständer ramlade ur munnen och rätt ner i snön i rosenrabatten under fönstret. I ryggsäcken skvalpade det av chokladdryck blandat med apelsiner så ryggsäcken gav jag bort till en fattig man i slitna kläder som luktade sprit. Skidorna fick en rödblossande rundlagd dam som såg ut att behöva motionera och instruerade henne noga att inte åka på något tak utan bara på slät mark.

Det var så jag hamnade i Sundsvall den där annandagen år 2003 då jag bara hade tänkt ta mig en liten skidtur med backhoppning från mitt eget hustak.

16 december - Lucka 16

Julens äventyr – del 2

Nu skulle skidorna vallas och var sjutton hade jag valla att hitta? Kanske i garaget… där fanns det mesta av allt. Jag blandade valla av en liter vitt vin som jag hittade i ett skåp och lite fågelfett som blivit över sedan förra vintern. Det måste ju funka tänkte jag för fett gör ju att man glider och halkar… i alla fall om det ligger på köksgolvet och man trampar i det. Det vet jag för jag har provat med gott resultat. Jag hade spricka i benet i tre månader efteråt så jag vet precis hur det funkar med fett. Att sprickan i benet gjorde fruktansvärt ont hade jag nu förträngt!

Vallan blandades och smordes på skidorna och det såg riktigt bra ut. Fett och slirigt! Lite valla smorde jag på kinderna också, det måste jag nog erkänna, istället för vaselinet jag lånat. Fast det svider i själen, och skinnet med måste jag erkänna, att säga att jag måste ha fett på huden för att klara mig i kylan. Det har väl bara de fega och fjolliga skidarna. Jaja… lite får man tåla.

För att komma upp på taket slet jag med stegen länge och väl och till sist hade jag vinglat upp den mot baksidan av huset. Det var himla högt upp till taket. Himlahögt. Jag började ångra mig. Benen skakade och jag ville bara hem till mamma och nåt varmt blött började sin vandring ner för kinderna. Men va sjutton… Man var väl kvinna för sin hatt och inte nån vekling inte, det gick inte an att lipa som en käring. Med svårt skakande ben började jag min klättring upp för stegen. Den gamla ryggsäcken gjorde det inte mindre svårt att ta sig upp. Jag kan påstå att jag kände mig baktung med apelsinerna och chokladtermosen. Ack… varför kunde men inte vara född med lite mindre höjdskräck? Jag hade fått all höjdskräck som fanns i min släkt och lite från min baksläkt också. Det var den nackdel jag hade att dras med… fast visst fanns det de som hade det värre… vissa hade klumpfot och inget råg i ryggen och det var visst värre.

Jag bet ihop tänderna och klättrade fot för fot uppför stegen och efter tre timmar hade jag i alla fall kommit upp för fem steg. Då kom jag på att jag glömt skidorna.

Det var bara att klättra ner igen och rusa tillbaks framför garaget för att ta skidorna och ner till baksidan av huset igen. Där var det bara att starta om proceduren med att ta sig uppför stegen igen. Nu med den skillnaden att jag, förutom den baktunga ryggsäcken, även hade skidorna under ena armen och därför bara kunde hålla i mig med den andra armen. Stegen vinglade märkbart och jag med om jag ska säga sanningen. Men sånt kan man inte hänga upp sig på… lite darrighet får man leva med. Det var ju bara ungefär som om man inte ätit på flera veckor och blir darrig för det. Sånt får man ha överseende med. Med raska kliv steg jag upp för stegen igen och hamnade nu på sjunde steget innan veligheten trädde in. Jag peppade mig med olika ramsor jag hört att kända idrottsmän använder. Ramsor som… ”Ekorr´n satt i granen skulle skala kotten…” och ”Lilla fågel blå lev nu ett snabbt liv…”. För säkerhets skull tog jag också… ”Jag vet vad mitt liv ska vara efter detta…” och ”Min store Gud…”

Jag kan inte påstå att jag blev modigare av det. Men jag hade ju sett på tv att sådana ramsor skulle göra underverk och klättrade där för i hastigt mod upp tre steg till och kom att inse att jag snart var uppe. Då lättade allt. För väl uppe så kunde det väl inte vara någon fara. Jag hade ju grejat ett skyddsnät mellan husen och mellan vårt hus och nästa grannes åt andra hållet var det ju ett tak bara en decimeter ner. Sjutton också… inte kunde jag visa mig pjåskig. Nu skulle jag visa grannarna att jag var ett monstrum av vältränade muskler och att jag minsann inte var någon räddhågad liten mes. I vanliga fall ser jag ju så liten och spenslig ut och grannarna skrattar gott åt mig när jag släpar runt gräsklipparen som är vådligt tungstyrd. De påstår att det nästan är gräsklipparen som är ute och drar med mig istället för tvärtom.

Men nu åter till stegen och min klättring… Sista biten av klättringen är lite svårare för stegen lutar sig mot den sneda delen av taket innan man är uppe på högsta punkten. Men med lite mod i barm och lite jävlar anamma så ordnar det sig… jag fick väl klättra med tåspetsarna där och gå sakta och försiktigt. Med skakande ben tog jag det sista klivet upp på högsta punkten på hustaket. Med en suck av lättnad tittade jag mig runt och beundrade det vackra vädret. Uppe på taket var det ganska mycket snö, tror att det kan vara tjugo centimeter ungefär. Lagom för mig och mina skidor. Jag såg att grannen mitt emot på gatan stod i fönstret och tittade på mig för att se vad jag hade för mig. Och jag passade på att huka mig ner och spänna på mig skidorna för att jag inte ville bli beskådad. Med ett djupt andetag reste jag mig upp med darrande ben. Stavarna satt som gjutna i mina händer… Här skulle åkas… på min egen slalombana. Med några rejäla stavtag fick jag upp farten och började susa nerför taket mot framsidan. Plötsligt såg jag vår ytterdörr… fast upp och ner.

Fortsättning i morgon...

15 december - Lucka 15

Julens äventyr – del 1

Nu var det annandag jul nådens år 2003. Julafton hade vi klarat av med gröt och klappar tillsammans med son, sonhustru och svärfar. Juldagen gick i slöhetens tecken med morgonrock, pyjamas och tofflor. Hela dagen tillbringades liggande och gloende framför tv: n. Nu var det alltså annandag jul år 2003 och jag kände att jag behövde röra lite på mig innan jag fick sittfläsk av sysslolöshet.

Hade en tanke om att det skulle vara bra att skida ner från taket på huset vi bodde i.

Taket sluttar ju snett ut mot gatan och är slätt och fint klätt med plåt. Verkar perfekt som startbana för backhoppning som jag sett på tv. Värre var väl att jag skulle landa i övre Johanssons trädgård, men va sjutton… lite får man väl offra. Fördelen med det var att där skulle jag kunna få till en bra stoppsladd. Skidor hade min svärfar lämnat kvar i garaget och de skulle nog klara av några vådliga färder till innan de var utslitna.

Jacka… hrm… min mors gamla skidanorak från tidigt sextiotal fick duga… den röda slimmade med pälskantad huva. Vaselinsalva till kinderna fick jag låna från den snälla damen i huset bredvid. Min mans gamla ryggsäck från den tiden han var i det militära var perfekt att härbärgera chokladtermosen och apelsinerna i. Jag vet inte varför jag hade fått för mig att apelsiner var bra att ha. Har alltid tyckt att kalla apelsiner var hemska att skala utomhus i kylan och lika hemska att äta isande kalla. Men tror att jag sett i någon tv-reklam att man ska göra så. För att hitta byxor som skulle se ut som skidbyxor var jag tvungen att ta min mans gamla Helly Hansen-kalsonger som han sparat sedan Hedenhös tid eller något senare. Tur att han hade några storlekar mindre på den tiden så att de inte var så stora för mig. Nu satt de perfekt.

En stege var jag också tvungen att införskaffa för att kunna klättra upp på taket. Tiggde den av Lions i staden och ljög att jag behövde den för att rädda en katt i ett träd. Men inte fanns det någon katt i något träd… trots att jag fick lite dåligt samvete och letade efter en strandsatt katt i tre timmar.

Stegen behövde jag ha för att på något sätt komma mig upp på taket från baksidan av huset. Taket sluttade från baksidan till framsidan och jag kunde ju inte kliva upp taket från framsidan… då kunde ju vem som helst ha hindrat mig och tyckt att jag såg för vek eller rädd ut och inte borde vara på taket. De skulle bara ana vilken styrka mitt beslut hade och hur jag styrkt mig. Styrkan kom från den lilla söta flaska jag hittat på nedersta hyllan på Systembolaget. Expediten hade sagt att den skulle göra stora ting med den som drack upp innehållet. Jag kan inte annat än hålla med henne. Hon skulle bara veta hur rätt hon hade… den där expediten.

I mitt något yra tillstånd fick jag för mig att mitt hus och grannens hus på andra sidan allmänningen skulle ankras ihop för att det skulle bli säkrare för mig när jag skidade. Jag hade sett cirkusprogram på tv och visste att man ska ha skyddsnät när man är på höga höjder. I nyktert tillstånd skulle jag inte ens ha fått den tanken… Alltså joggade jag iväg till den helgöppna byggvaruaffären för att införskaffa rep och rejäla öglor att fästa mellan husen. Att jogga är faktiskt bra för konditionen, säger de som provat… men det var första gången jag provade och jag tyckte inte att det var särskilt bra. Man blev bara flåsig och trött och det inverkade menligt på utförandet av säkrandet av husen. I alla fall fick jag till sist till ett nätliknande skydd av rep kors och tvärs mellan husen och kunde med nöje se att det verkade hålla måttet.

Fortsättning i morgon...

14 december - Lucka 14

Vintersolen är mild och har inte bråttom.

Den passar mig just nu ganska bra. Jag vill inte ha bråttom. Det fungerar inte för mig.

Och varför måste vi människor skynda hela tiden. Inte räcker tiden till mer för det. Den går lika fort i alla fall och vi blir bara uppstressade.

Se på vintersolen, den går upp sent och går sin lilla promenad på himlen i godan ro... ingen stress där. Sedan går den till sängs tidigt och sover gott, trots att världen ser ut som den gör.

Vintersolen bränner ingen och torkar inte ut marken. Vintersolen kräver inte att vi ska göra allt vi någonsin kan för att klämma in tusen och en saker i vårt schema. Vintersolen bara finns där och gör sig försiktigt påmind.

Kanske behöver vi vintersolen för att lugna ner våra överhettade sinnen. Likaså vinterkylan... allt för att vi ska få lite lugn i själen.

Vintersolen är just nu min vän!

13 december - Lucka 13 - Lucia - Tredje advent

Idag är det lucia... hade ni sjungit upp er? Tidigt i morse? För nu är det dags.

Dags att tända på igen.

Vad du tänder på bryr jag mig inte speciellt mycket om. Grejen är att man ska tända på. Man kan tända på stearinljusen... de elektriska ljusen... luciakronan... julbocken... lucia... pepparkaksgubben.

Att tända på julbocken förefaller lite prassligt och stickigt. Och när det väl bär till så blir det en eld utan like, för han är eldfängd... för att sedan snart falna och dö ut. Och så var det över. En snabb liten affär...

Att tända på lucia är lite eldfängt det också. Det brinner ju i huvudet på henne. Kan inte vara riktigt bra i längden. Och till råga på allt riskerar du att bli bränd av smältande stearin lite här och där... mest där kanske. Och det kan jag gissa, gör fruktansvärt ont.

Att tända på pepparkaksgubben är inget jag rekommenderar heller. Vem vet vad som döljer sig innanför hans läckra yttre. Det kan ju vara vad som helst det... För ytan talar inte alltid om vad innehållet är. Betänk det. Innanför det mest fagra väldoftande yttre kan det vara ruttet och stinkande...

Att tända på stearinljus har jag ingen erfarenhet av. Inte av att tända på lucia, luciakronan, julbocken eller pepparkaksgubben heller för den delen. Den som tänder på stearinljus har nog fått en något sned barndom. Kanske potträningen inte fungerade som den skulle. Kanske tröstnappen var indränkt i salt och bittra droger. Hemska tanke! Nä, sök hjälp... för det låter inte alls bra att tända på stearinljus.

Att tända på elektriska ljus låter inte heller bra. Kan inte förstå hur det uttrycker sig i det verkliga livet. Sitter man då och smeker ljusen? Kysser dem? Sover med dem i sängen? Ja, det blir ju sprutt på livsandarna då i alla fall. För lite elektricitet gör nog susen... kroppen rycker och hoppar och lever sitt eget liv. Tänk vilket bra stöd för kärlekslivet. Eller var det sprutt på livsandarna det inte blev?

Att tända på luciakronan... suck. Tänk vilka idéer vissa kan få. Jag förstår inte. En luciakrona... en rund ring. Dekorerad med lingonris... äkta vara eller fejkad. Röda band och stearinljus. Just det, där var stearinljusen igen. Men jag begriper liksom inte ändå hur man beter sig med en luciakrona.

Nä, detta blir för komplicerat. Nu släcker jag ljusen och slutar med lucia.

So long...

Ha en trevlig tredje advent!

12 december - Lucka 12

Min önskelista...

eftersom det går mot jul så har jag tagit fram en önskelista... vem tar den till Tomten?

Osynlighetsmössa; helst röd och mjuk
Änglavingar; stora, mjuka, varma... och i ljust duvblå färg
En flygande matta; en alldeles riktig orientalisk matta med gnistrande vackra färger och som verkligen kan flyga

Fisketur; sittande på nymånens skär...
Sovsand; á la John Blund, för att strö ut hos de sömnlösa
Röntgensyn; kan alltid vara bra att ha någon gång

Gloria; går bra med en som är på sned - bara den glänser
Självskrivande penna; till mina berättelser
Trollspö: det enda riktiga - det som strör ut magiska små klingande och plingande stjärnor när önskan uppfylls

Stjärnmusik; den musik som måste finnas i stjärnorna på himlen... och i rymden - för jag är säker på att det finns musik där...
En blåklocka; ja, blomman - och just den som kan spela som en lite klocka
Ett evighetsljus; som inte kan ställa till med eldsvåda... och som alltid brinner med klar låga oavsett vad som händer... allt för att lysa upp vår väg i livet

En ledstjärna; så att jag alltid hittar rätt...
Trettiotimmarsdygn; för att hinna vara bara ledig och göra vad jag vill eller slappa...
Rutig färg; på sprayburk

Parfym; som doftar som en het nattvind i Marocko
Trollformelboken; den enda stora rätta med all världens trollformler i
Guldbyxor; byxor med fickor som producerar hundralappar i en aldrig sinande ström

Slut på svält i världen; varför ska en del inte ha mat för dagen medan andra har för mycket och slänger bort
Fred i världen; för varför måste man bråka med varandra och till och med ta till vapen? Krama varandra i stället...
Slut på bråk och misshandel; kan inte den som bråkar och misshandlar bli handlingsförlamad när dessa tankar dyker upp?!


Snälla Tomten, låt mig få detta... för jag har varit snäll!
Hela året...

11 december - Lucka 11

Skrivet i snön


Kära sister Fairy

jag hör dig
fast orden inte hörs
jag fyller din själ
med glädje och ork
lättar på saknaden
och ger dig mening
låter dig känna livet
mycket mer liv

Välkommen tillbaks på min soffa!

10 december - Lucka 10 - Nobeldagen

Jag älskar lutfisk.

Älskar lutfisk.

Lutfisken står i ett hörn och lutar sig och väntar på julen.

Mamma sa så till oss barn. Och det tänker jag på inför varje jul... ser för mig hur en stor ful fisk står och hänger nonchalant i ett skumt hörn och stirrar på oss som sliter och stressar inför julen. En stor fisk som står där i hörnet och blänger... fram till jul. Och då, poff, så försvinner den ner i grytan. Och så äter vi lutfisk...

Nä, lutfisk är ingen sådan lurfisk som står i ett hörn och blänger. Jag föredrar att tänka på en söt lite firre som fått släppa livet till och sedan blir god mat till mig. Men...

vet att lutfisken är en stor ful sak... som stirrar...

9 december - Lucka 9 - Annadagen

Vinterlek med änglar

Så kommer då alltså vintern med slintande skidor, nyslipade skridskor och pulkor i alla de färger. Med vintern följer barn i vintergranna overaller och mössor. Även vuxna med dåliga kläder som gör att de snart ser blåmarmorerade ut i ansiktet, infinner sig i samma veva som vintern. För inte kan man väl klä sig som barnen, eller hur?

Jodå, man kan visst ta på sig så att man är varm och go, och sen ut och leka och busa i det mjuka vita som så vackert dalar ner från himmelens höjd.

Betänk att det bara är änglarna som skakar sina kuddar och har kuddkrig.

Emellanåt knäpper det till, kölden biter argt i kinderna och nyper olycksbådande i tår och fingrar. Då kan man, om man orkar böja på den köldstyva nacken, se en massa hål i det mörkblå taket högt ovan hjässan. De hålen har änglarna stuckit med kraftiga stoppnålar, så att evighetens lockande ljus lyser genom. Allt för att trösta oss…

Och fullmånen är änglarnas strålkastare, som de använder för att de är så nyfikna på oss och vad vi gör där nere i det oerhörda mörkret…

Men det säger du väl inte till någon annan? Det är en hemlis!

Har man tur så kan man en tyst och kall vinterkväll få höra det sköna frasande ljudet av änglavingar. Det är magiskt att få äran att höra änglavingarna. Och så oerhört vackert… som den vackraste musik som ingen ännu kunnat spela…

Men det är bara de mörka stjärnklara kvällar, då någon målat lite slarvigt med vit och grönaktig färg i breda drag på himlen, som änglarna är i farten. Då kan man höra det mäktiga vingsuset ganska bra.

Om man då smyger ut i mörkret, inte alldeles under gatlyktans sken utan lite mer diskret i halvmörkret vid sidan om gatlyktan, och vips, så kanske man ser ängeln också. Har man tur så!

Jag har haft tur… Har själv sett änglarna, och har hört dem gå genom huset ibland. Och har hört fraset från deras vingar om vinterkvällarna. Det är magiskt och jag vill uppleva det igen… och igen… det blir som en drog.

Det mest magiska man kan råka ut för är att bli smekt av en änglavinge över kinden…

Jag blev det, sent en mörk natt då stjärnorna gnistrade extra starkt… det var en mycket stor ängel med ljusa mjuka grå vingar… som smekte min kind ytterst försiktigt där jag ensam vandrade på snöig väg mot hemmet.

Då man blir smekt av en änglavinges omtanke förvandlas kroppen till stjärnstoft och efter det kan endast dricka… flytande stjärnor. Tur att det finns buteljerat.

Och min håg står nu endast till den mörka stjärnhimlen…

För evigt förlorad från det jordiska!

8 december - Lucka 8

Blå dagar finns det gott om under vinterhalvåret.
Jag älskar blå dagar. Blå skymningar.

På något sätt finns ett lugn i dessa blå dagar och skymningar. Ett lugn som jag så väl behöver.

Blått är ju en lugnande färg. Det går inte att sticka under stol med...

Blå är mina ögon.
Blå är himlens färg.
Blå är vattnets färg.
Blå är skymningens färg.

En blå känsla sjunger och talar de engelsktalande om. Blues... Man känner sig blå inombords.

Vissa blå färger är så vackra så det går inte att berätta hur vackra de är. Jag bara insuper dem med luften jag andas.

Andas blått.

Andas blues...

7 december - Lucka 7

Mumsigt knäckrecept - plus andra härliga julrecept - finns hos Allt om Mat.

6 december - Lucka 6

Utanför mataffären stod ett gäng granar och hängde mot ett staket. Stod i halvmörkret och pekade med sina armar lite hit och lite dit. Ungefär som de pekade och dirigerade vart bilarna skulle parkera.

Tyckte nog att granarna såg lite ensamma och dystra ut där de stod i en klunga. Tanken snuddade lite vid att jämföra med ett gäng uttråkade ungdomar som inget hade att göra och stod och väntade på bättre tider. För bättre tider hoppas jag ska komma för dessa frusna granar. Inte kan de stå vid parkeringen och dirigera bilar hela julen.

De vill stå inne i någons hem och vara upplysta och dekorerade. Vad de upplyses med och om låter jag vara upp till den som köper granen. Likaså dekorationen.

5 december - Lucka 5

Lycka

Om man ska vara lycklig kan man aldrig låta barnet inom sig försvinna.

4 december - Lucka 4

Det står en ängel i mitt fönster - tittar milt på mig med mörka ögon
Med mjuka vita vingar - lite gyllene i spetsarna
Lång ljus klädnad - ser ut som en klänning eller ett nattlinne - i gammaldags stil
Med en vit kanin i sin famn - en vit kanin med rosa inuti öronen


Ängeln säger - jag vakar över dig



Sugen på att göra en stjärna? Här finns en fin, för lite pyssel. 

3 december - Lucka 3

Tänd ett ljus
låt det lysa...

Tänd en adventsljusstake i ditt fönster
låt den lysa...

Tänd en adventsstjärna i ditt fönster
låt den lysa...

Tänd åtminstone ett litet värmeljus
värm dig en stund i skenet från lågan

Unna dig ♥ att ha det vackert ♥ omkring dig!
Gör det bästa ♥ av det du har
Lite ♥ vackert och positivt ♥ är bättre ♥ än inget alls!

Det behövs inte
♥ mycket ♥ stort ♥ märkvärdigt ♥
Man kan få det vackert och mysigt med litet också.

Unna dig det vackra och mysiga
För det är du värd!

2 december - Lucka 2

Också en önskelista - undrar om det är adresserat till tomten...

I don't want a lot for Christmas
There's just one thing I need
I don't care about the presents
Underneath the Christmas tree
I just want you for my own
More than you could ever know
Make my wish come true
All I want for Christmas is...
You

I don't want a lot for Christmas
There's just one thing I need
I don't care about the presents
Underneath the Christmas tree
I don't need to hang my stocking
There upon the fireplace
Santa Claus won't make me happy
With a toy on Christmas day
I just want you for my own
More than you could ever know
Make my wish come true
All I want for Christmas is you
You baby

I won't ask for much this Christmas
I don't even wish for snow
I'm just gonna keep on waiting
Underneath the mistletoe
I won't make a list and send it
To the North Pole for Saint Nick
I won't even stay awake to
Hear those magic reindeers click
'Cause I just want you here tonight
Holding on to me so tight
What more can I do
Baby all I want for Christmas is you
Ooh baby
All the lights are shining
So brightly everywhere
And the sound of children's
Laughter fills the air
And everyone is singing
I hear those sleigh bells ringing
Santa won't you bring me the one I really need
Won't you please bring my baby to me...

Oh I don't want a lot for Christmas
This is all I'm asking for
I just want to see my baby
Standing right outside my door
Oh I just want you for my own
More than you could ever know
Make my wish come true
Baby all I want for Christmas is...
You

All I want for Christmas is you... baby

1 december - Lucka 1

En USB-julgran från CoolStuff... för att lysa upp vid din dator. Lyser i tre olika färger, rött, blått och grönt.

God Jul!

Första advent

Lite snö har sakta singlat ned under eftermiddagen. Ljusen är tända.

Min hundkurs tar jullov efter denna helgs arbete.

Glittrande snöstjärnor

Storlek: ca 9 cm hög
Garnåtgång: Cotton Viscose 50 gr nr 02 natur eller nr 17 beige samt 2 rullar Glitter nr 02 silver
Garn: Cotton Viscose (54 % bomull, 46 % viskos), Glitter (60 % cupro, 40 % metallfiber) från Garnstudio AB tel 031-91 30 20. ÅF-lista och färgkartor på www.garnstudio.com
Virknål: nr 2,5

Stjärna:
Virka med 1 tråd Viscose och 2 trådar Glitter.

Varv 1: Virka 4 lm, fäst till en ring med 1 sm i första lm, 1 lm.
Varv 2: Virka 6 fm om ringen, avsluta med 1 sm i första fm, 1 lm.
Varv 3: virka 2 fm i varje fm = 12 fm, avsluta med 1 sm i första fm, 1 lm.
Varv 4: * 1 fm, 1 lm (= liten-stjärnbåge), 1 fm i nästa fm, 4 lm, 1 fm i den 4:e lm från nålen, 1 lm *, upprepa *-* (= 6 små-stjärnbågar) avsluta med 1 sm i första fm, 1 lm.
Varv 5: * 1 fm i lilla stjärnbågen, 8 lm, 1 fm i nästa lilla stjärnbåge *, upprepa *-* totalt 6 ggr, avsluta med 8 lm och 1 sm i första fm, 1 lm (= 6 stora stjärnbågar).
Varv 6: Virka runt om den stora stjärnbågen så här: * 3 fm, 3 lm, 1 fm i den 3:e lm från nålen, 1 fm, 3 lm, 1 fm i den 3:e lm från nålen, 1 fm, 3 lm, 1 fm i den 3:e lm från nålen, 3 fm *, upprepa *-* totalt 5 ggr. I den sista stora stjärnbågen virkas så här: 3 fm, 3 lm, 1 fm i den 3:e lm från nålen, 1 fm, 20 lm, 1 fm, 3 lm, 1 fm i den 3:e lm från nålen, 3 fm *, avsluta med 1 sm i första fm. Klipp och fäst tråden. 

 

För att stjärnan ska hänga fint och vara lite styv – doppas den i ofärgad läsk, t ex sockerdricka och läggs att torka.

Modell: Drops Design

Silkespappersängel

Till pappersänglarna behöver du följande:

Silkespapper i rosa och vitt, bomullsgarn, tårtpapper (10 cm i diameter), bokmärkesänglar och papperslim.

 

Så här gör du:

Klipp bitar av silkespapper i rosa och vitt, ca 25x40 cm. Lägg bitarna ovanpå varandra och vik ihop dem på mitten. Klipp fransar på varje kortsida, 15 cm långa och 1 cm breda. Vik papperet på längden och därefter på mitten. Trä in bomullsgarnet i vikningen och häfta ihop silkespapperet med häftapparat.

 

Lägg tårtpapper bakom och klistra fast det. Klipp en remsa, ca 9x50 cm av rosa silkespapper och vecka  hela delen med ca 1/2 cm breda veck. Knyt lite garn om mitten och fäll ut ”solfjädern”. Klistra fast den på tårtpapperet och klistra
bokmärkesängeln ovanpå.

Rädda kvar din favorit i Aladdin-asken!

Jag vill inte att körsbär i choklad ska försvinna. Den är min stora favorit och en av anledningarna till att köpa Aladdinlådan.

Och att det är Marabou... förstås!

Rädda min körsbär i choklad... eller din egen favorit. Här.

Allra finaste korgen...

tävlar jag om hos Mocka.

Och jag vill verkligen vinna den!

På önskelistan

Snälla rara Tomten... jag har varit äckligt snäll så jag behöver få denna bok.

Stora Julboken 2005.

Så nu vet du vad som bland annat ska finnas i julesäcken. Låt mig inte ha varit snäll i onödan!

Julfint julpyssel...

som går att göra när som helst på året. Inte bara till jul, men eftersom julen närmar sig så...

varför inte nu?

Hos Allt i Hemmet hittar du fina bokstäver.

Jag älskar bokstäver, men inte att brodera korsstygn. Är nog dags att ta tag i korsstygnsmotviljan nu.

Jultävling

Jag tävlar hos Julhuset om denna fina skål.

Trans-Siberian Orchestra - "Christmas Eve/Sarajevo - 12/24"

Julklappar i massor!

Julklappar för var och en finns i massor i min shop.

Underbara små ting
Annorlunda julklappar
Handgjort med omtanke

Var den som ger något som ingen annan har eller får. Det mesta finns bara i ett enda unikt exemplar.

Snabb leverans.

Så var det november också då...

November.

Ett vackert ord. Tycker jag. Och månaden vara helt otroligt vacker... eller bara så sur och grå och trist som det bara går att vara. Jag hoppas ju på den vackra varianten. Den med sol, sträv frost och många jultankar. Och så börjar ju advent i november. Sent i november.

December.

Även det ett vackert ord. Men det återkommer jag till. En sak i taget var det...

Enya - Silent Night (irish)

Gott julgodis

Ingredienser:

100 gram mörk kvalitetschoklad
en näve torkade aprikoser
en näve pecannötter
en näve cashew
en näve torkad mango

Smält chokladen, blanda allt och klicka i käckformar. Låt hårdna och så är det klart.

Allt om Mats egen julkalender

ett juligt tips om dagen. Mat och tävlingar. Anmäl dig här.

Ännu en julfavorit

Do they know it´s christmas

En av mina favoriter

Last christmas - Wham

Feliz Navidad

Jose Feliciano

Två månader till jul - idag

Min Mor - tomtemor?

Så här duktig är min Mor.

Genom åren har hon tillverkat massor med olika dockor. Findockor som bara ska sitta, leksaksdockor som ska lekas med, tomtar, änglar...

Det är lättare att säga vad hon inte kan tillverka. Inte mycket.

Mor kommer från en hantverksduktig släkt... och nog brås jag nog på henne.

Småtomtar

Fortfarande efter många många år... lever de kvar, de små tomtar jag en gång gjorde.

Duktiga på att knipa sig fast överallt dekorerade jag med dem högt och lågt. Och i julgranen.

Dags att göra några nya små nissar av olika kön... de gamla behöver pensioneras och de flesta är borta någon annanstans än hos mig.

Jag vill vara med!

Jag vill vara med i julbloggar.se.

Där samlas julbloggar eftersom. Bra. Och här kan man hitta julklapparna...

Coca Cola-jul